Kaninens historia
Kaninen har hållits av människan i hundratals år, främst som köttdjur. Den finns i många olika raser, färger, hårlag och storlekar. Som husdjur hålls främst de minsta raserna även om större och tyngre raser förekommer. För dessa gäller dock helt andra burkrav än vad som nämns i denna artikel. Kaninen är ett hardjur, men den är ganska duktig på att gnaga. Vilda kaniner finns i stora delar av världen.
Den traditionella tamkaninen är ursprungligen en domesticerad europeisk vildkanin. I det vilda lever den i grupper och de använder sig av bohålor. En tamkanin blir ungefär 8-10 år gammal och lämpar sig som husdjur till äldre barn. De blir ofta mycket tama, men har kraftiga bakben och kan sparka och sprattla i protest. Dvärgvädur är en vanlig ras. Den har hängande öron, blir ungefär 25-30 centimeter lång och kan väga upp till 2,5 kg.
Skötsel
Kaniner ska om möjligt hållas i par eller grupp. Det går lättast att ha två honor ihop om de har bott tillsammans sedan de var unga, men det fungerar också med två kastrerade hanar eller en hona och en kastrerad hane. Ju fler kaniner man har, desto större måste buren vara.
Kaniner kan bo utomhus även på vintern om man sätter ut dem innan det har blivit kallt så att de hinner sätta vinterpäls. Buren måste vara upphöjd från marken och de måste ha tillräckligt skydd från väder och vind, t.ex. genom att det finns en husdel med gott om bottenmaterial och halm i buren.
Tänk på att vatten fryser, det finns olika vattenflaskvärmare man kan använda sig av, annars får man ge uppvärmt dricksvatten minst två gånger per dygn.
I juli 2019 kom det nya regler som säger att buren för en kanin som väger upp till 2 kg ska vara 0,5 kvm, med den kortaste sidan och höjden minst 50 cm, dvs minimum 100 x 50 x 50 cm, medan kaniner mellan 2-3,5 kilos vikt ska ha 0,7 kvadratmeter med kortaste sida 60 cm och lägsta höjd 60 cm, t.ex. 120 x 60 x 60 cm. I buren måste det också finnas en hylla som kaninerna kan sitta på, och den ska vara så stor att alla kaniner som bor i buren kan sitta på den samtidigt. De ska också kunna gömma sig under den. Bolådor i tillräckligt antal och storlek fungerar som sitthylla om taket är plant.
Underlaget kan vara kutterspån, alspån, halm eller andra ströprodukter som är mjuka att gå på. Många kaniner blir rumsrena om man ger dem en liten kattlåda med sand att göra sina behov i.
Faror för kaninen
Kaniner får inte tappas eller falla från höjd, de får heller inte hållas t.ex. i nacken eller i öronen och sparka fritt med benen. Förutom att det är plågsamt så kan de sparka så kraftigt att de skadar sig själva. Rätt sätt att bära är en hand under baken och en under magen precis bakom frambenen. Håll den gärna mot din egen kropp. Utomhus är det viktigt att se till att kaninen är skyddad från vilda djur och även mot vädrets makter. Det gäller både kallt väder, stark sol och hög värme. Även tama djur som är vardagliga för oss såsom husets hund eller katt kan skrämma en kanin riktigt mycket.
Ge aldrig choklad, lök, sötad eller kryddad mat. Kaniner är vegetarianer.
Om kaninens tänder blir för långa kan den inte tugga maten ordentligt och blir då sjuk. Utsätt heller aldrig din kanin för hastiga foderbyten då detta påverkar mag- och tarmfloran negativt.
Skötsel
Kaniner är betande djur. I naturen äter de gräs, örter och blad från låga buskar. Basen i en tamkanins diet är alltid hö. De ska ha fri tillgång till hö och har man fler än en kanin är det viktigt att alla får plats att äta samtidigt.
De olika tillskottsfoder i form av pellets och fröer som finns på marknaden är just tillskott och får aldrig ges istället för hö eller i sådan mängd att kaninen äter sig mätt på dessa istället för hö.
Kaninens tänder växer hela tiden och måste slipas ner genom att kaninen äter grovfoder, och likaså är kaninens mag- och tarmkanal helt beroende av hö för att fungera. Om du växlar mellan färskt gräs och hö är det viktigt att övergångarna sker långsamt, likaså om kaninen får komma ut på sommaren och äta gräs.
Ge också gnagpinnar av obesprutat trä, detta för att tillfredsställa kaninens gnagbehov. Godis kan utgöras av grönsaksbitar, fruktbitar, knäckebröd eller färdiga godisblandningar för kaniner.
Avel
Kaniner blir fler kaniner, det är en av anledningarna till att man inte kan ha en hona med en okastrerad hane. Kaninhonan blir könsmogen när hon är mellan tre och sex månader gammal, hanen något senare.
Ju större kaninras, desto senare könsmognad för båda könen. Honan bör paras som tidigast vid sex månader för en liten ras och ca nio månader för de större. Det är dock bra om hon får sin första kull innan ett års ålder, om hon ska avlas på.
Man måste absolut inte ta ungar på sin kanin, snarare bör man ha goda skäl om man vill göra det. Hon går dräktig i ungefär en månads tid och föder sedan ca tre till åtta hårlösa ungar i ett bo gjort av päls och strömaterial. Ungarna måste stanna hos sin mamma i minst sex veckor, men gärna längre.
Skötseltid
Utöver socialisering, kel och motion så behöver djuren matas, hälsoundersökas och buren städas och mat- och vattenskålar och flaskor behöver diskas. Foder och strömaterial behöver då och då inköpas.
Räkna med minimum två timmar i veckan för de nödvändiga sysslorna. En långhårig hamster måste borstas, så räkna med att en sådan också är mer tidskrävande skötselmässigt än en korthårig.
Övrigt
Kaniner kan lära sig enklare kommandon och tycker det är roligt att få stimulation av t.ex. hinderbanor, promenader i sele eller små tankenötter.